Påsken 2023
Påsken är en speciell tid. Å ena sidan en tid då vi ofta har möjlighet till extra ledighet och kan åka bort, besöka föräldrar eller barn, åka till stugan och fjällen mm. För andra kan det vara en tid av större ensamhet…
Samtidigt är det en helg som är den största och viktigaste högtid kristenheten har, med det budskap som för alltid förvandlat världen och vår relation till Gud.
Visst skulle det vara härligt att kunna mötas i kyrkan till gudstjänst var och en av dessa dagar och fördjupa oss i de händelser som påsken berättar om, men vila och återhämtning är också viktigt.
Samtidigt som jag önskar er alla en verkligt fin påsk, oavsett var ni är, vill jag skicka med ett enkelt förslag till daglig andakt under påskdagarna, med en bibelläsningsplan som utgår från helgens evangelietexter samt några korta tankar per dag som kan vara en hjälp att leva med i påskens budskap.
Avsätt en stund varje dag, antingen ensam eller tillsammans med dem du delar påsken med. Läs den föreslagna bibeltexten och mina enkla tankar. Stanna upp en stund och låt dina/era tankar få ta form medan du är stilla i bön och låter Anden fylla dig med insikt och frid.
Låt oss be för varandra under påsken så att vi alla dagar kan leva ut påskens evangelium där vi finns!
/Klas
Skärtorsdag
Johannesevangeliet 13:1–17
”Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att hans stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i världen, och han älskade dem intill slutet.
De hade samlats till måltid, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus. Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud. Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. När han kom till Simon Petrus sade denne till honom: ”Herre, skall du tvätta mina fötter!” Jesus svarade: ”Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det.” Petrus sade: ”Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!” Jesus sade till honom: ”Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig.” Då sade Simon Petrus: ”Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet.” Men Jesus sade till honom: ”Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena, dock inte alla.” Han visste nämligen vem som skulle förråda honom, och därför sade han att de inte alla var rena.
När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen sade han till dem: ”Förstår ni vad det är jag har gjort med er? Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er. Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare inte förmer än den som har sänt honom. Vet ni detta är ni saliga om ni också handlar så.”
Tankar
Inför det som är svårt behöver vi varandra mer än någonsin. Jesus visste vad som väntade honom och därför sökte han gemenskapen med sina lärjungar. Vänner och gemenskap är något att tacka Gud för och vårda.
Där och då firades även den första nattvarden som sedan dess får vara en påminnelse om påskens händelser, Jesu död och uppståndelse. I nattvarden får vi ta emot försoningens och livets stora gåva från Honom själv.
Vid samma tillfälle ger Jesus ett exempel på hur vi skall leva. Utgivande, betjänande varandra och älska ända in i döden. ”Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner”. I utgivandet finner vi mer av oss själva och livets mening.
Bön
Gud, tack för församlingen och gemenskapen vi får ha med varandra.
Tack också för nattvardens gåva.
Långfredag
Johannesevangeliet 19:17–37
”Han bar själv sitt kors ut till den plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota. Där korsfäste de honom tillsammans med två andra, en på var sida med Jesus i mitten. Pilatus hade också låtit skriva ett anslag som sattes upp på korset, och där stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung. Detta lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg strax utanför staden, och texten var på hebreiska, latin och grekiska. Men judarnas överstepräster sade till Pilatus: ”Skriv inte: Judarnas konung, utan vad han själv har sagt: Jag är judarnas konung.” Pilatus svarade: ”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.”
Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en på varje soldat. De tog också långskjortan, men den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke. De sade därför till varandra: ”Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som skall ha den.” Ty skriftordet skulle uppfyllas: De delade upp mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.
Det var vad soldaterna gjorde. Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: ”Kvinna, där är din son.” Sedan sade han till lärjungen: ”Där är din mor.” Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen. Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han: ”Jag är törstig.” Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den till hans mun. När Jesus hade fått det sura vinet sade han: ”Det är fullbordat.” Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.
Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten – det var en stor sabbat – bad judarna Pilatus att de korsfästas benpipor skulle krossas och kropparna tas bort. Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med Jesus, först på den ene och sedan på den andre. Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död krossade de inte hans ben, utan en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, och då kom det ut blod och vatten. Den som såg det har vittnat om det för att också ni skall tro; hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. Detta skedde för att skriftordet skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. Och på ett annat ställe heter det: De skall se på honom som de har genomborrat.”
Tankar
En Cheyenneindian lär ha sagt: ”Döm inte någon annan förrän du gått en mil i hans mockasiner”. Att på djupet förstå en annan människa är oerhört svårt. Allt för ofta så (be-)dömer vi varandra utan att ens försöka förstå vad som ligger bakom.
När Jesus dog på korset så gick han in i din och min kamp på jorden. Han lät allas våra liv dras genom honom och försonade därmed oss med sig.
Han vet allt om oss. Har förmågan att leva sig in i våra liv och förstå det som ligger bakom våra ord och handlingar. Han känner våra innersta tankar och älskar oss ändå och erbjuder försoning.
Bön
Tack Jesus för att du vet allt om mig och älskat mig över allt! Hjälp mig att inte döma andra människor utan mer lyssna in och försöka förstå dem – älska dem så som du gör. Tack för att du gav ditt liv för att vi skulle få gemenskap med Gud!
Påskafton
Tankar
Påskafton är ett mellanrum, som när vårt liv tycks stå still samtidigt som livet pågår för fullt runt omkring…
Något kan ha hänt som gör att vi sitter som förlamade, eller tappar fotfästet för en tid. Kanske känns tron som död, liksom Jesus var död och inget är längre meningsfullt, eller livets brottningskamp är för svår.
Då får vi vila i insikten om att Jesus även befunnit sig där och vet hur det är. Vi är inte ensamma även om det kan kännas så. Livet är inte över även om vi upplever det tomt och livlöst. För dörren till det verkliga livet kommer strax att öppnas. Det liv som bär oss här och nu och sedan bortom det vi känner och in i det eviga livet.
Mellanrummen bär på en rikedom som förbereder oss för det goda som skall komma, så vila även där i visshet om att Gud är med dig.
Bön
Gud hjälp mig att vila i osäkerheten, i livets mellanrum och ändå vara trygg i att du är med i allt, även i det som känns tomt och osäkert.
Påskdagen
Johannesevangeliet 20:1–18
”Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: ”De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom.” Petrus och den andre lärjungen begav sig då ut till graven. De sprang båda två, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda. Lärjungarna gick sedan hem igen.
Men Maria stod och grät utanför graven. Gråtande lutade hon sig in och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet och en vid fötterna. Och de sade till henne: ”Varför gråter du, kvinna?” Hon svarade: ”De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom.” När hon hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. Jesus sade till henne: ”Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter?” Hon trodde att det var trädgårdsvakten och svarade: ”Om det är du som har burit bort honom, herre, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.” Jesus sade till henne: ”Maria.” Hon vände sig om och sade till honom: ”Rabbouni!” (det är hebreiska och betyder mästare). Jesus sade: ”Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud.” Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.”
Tankar
Ibland ser vi Guds under men kan liksom inte riktigt tro det. Det är för ofattbart. Fick vi verkligen bönesvar eller var det bara medicinen och läkarna som hjälpte? När vi delar det vi ser med andra så är det som att våra ögon och sinnen öppnas för att kunna tro det ofattbara.
Sätt därför ord på din tro och dina tvivel, då kan det ofattbara blir verklighet och sant på ett sätt som förvandlar dig på djupet.
Inte så sällan behöver insikten gå via tårar. Gråten och sorgen frigör något inom oss som var bundet och vi kan efteråt möta, se och ta emot det nya livet.
Att Jesus uppstår efter att ha blivit dödad är det som verkligen gör påsken unik och försoningen fullkomlig. Om Jesus bara dött för oss hade kraften inte räckt till för att också förvandla oss. Men nu verkar samma kraft som Gud använde för att uppväcka honom från det döda också i oss!
Bön
Tack för din uppståndelse. Låt samma kraft som uppväckte dig från det döda leva genom mig och din församling så att världen kan se och tro på dig.
Annandag påsk
Johannesevangeliet 20:19–23
”På kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: ”Frid åt er alla.” Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade till dem igen: ”Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.” Sedan andades han på dem och sade: ”Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.”
Tankar
Påskens händelser, försoningen, som vi får ta emot av nåd genom Jesu död och uppståndelse, mynnar ut i hälsningen: ”Frid åt er alla”. När Jesus säger ”alla” så är det personligt riktat till dig och mig.
Det är som att han står mitt ibland oss, tittar var och en av oss i ögonen och bjuder oss att känna efter. Utåt – att han finns där. Inåt – att han finns även är där. Att han är en verklighet.
Genom det han gjort för oss kan vi fyllas av frid, andas ut vår oro och övergivenhet och andas in hans frid och närhet. Och Andens gåva är en insikt och verklighet som bär oss genom allt det livet för i vår väg.
Min frid och försoning ger jag er, säger Jesus.
Bön
Tack för att du ger oss helig Ande som en gåva.
Fyll mig med din frid och hjälp mig att dela den med andra, i din helige Andes kraft.
Hjälp oss att se och tjäna varandra med samma kärlek som du visar oss.